Asså det var först igår som jag verkligen kunde sätta fingret på det... med hjälp av min goda vän Nathalie Nilsson!... Den STORA förändringen...

Jag är totalt förändrad sen min syster dog... jag kan nämna ett flertal saker som jag "gör" annorlunda nu, än för 2 år sen! Jag har blivit nonchalant, kall och hård. Jag bryr mig inte särskillt mycket om någon, eller något... inte heller mig själv, och vad som är bra eller dåligt med det jag gör! Jag är inte rädd för något, och är allmänt.... ja... TOM?! Ett skal....

   Frågan är om detta är bra eller dåligt?! HAHA! Det första jag tänkte när jag skrev just det var "Jag bryr mig inte".... Och det gör jag egentligen inte heller... Men brukar ta mig en tankeställare ibland.

   Nu för tiden är det svårare att såra mig, göra mig arg eller ledsen. Jag liksom nonchalerar personer som inte passar mig... MEN om någon lyckas komma förbi mitt hårda skal så är jag jätte sårbar!

Alla har vi våra svaga punkter, och min är helt klart min syster... Jag har fortfarande inte sörjt min syster egentligen... Jag är mest arg på henne... För hon visste att jag inte skulle klara mig utan henne... Jag har också funderat på en annan sak! Jag sa alltid det till mamma när Linda va sjuk... att om hon lämnar mig så kommer jag följa efter... och nu förstår jag, att det var precis det jag gjorde! Jag dog... inombords! Och kvar finns krossat materia och ett skal... just så känner jag...

   Den enda gången jag känner mig som människa är när jag tänker på mina och Lindas minnen ihop... då minns jag bra saker! Och då blir jag oftast ledsen... och det är ju en mänsklig känsla! Men känslor är oxå jobbiga, och därför föredar jag att undvika dem!

   JA, jag har sagt det förr... men ALLT jag gör påminner mig om min syster. HAde hon några fina kläder så ville jag ha likadana, och vise versa. Det var liksom jag och hon mot världen! Ialla fall från min sida! Sen jag va liten har det alltid varit henne!... henne jag ville vara med och såg upp till! Hon var min idol, min hjälte och hela hennes liv var som en stor kunskapskanal! Hon var en bra förebild, och är fortfarande. Skillnaden är nu att jag inte kan få några råd längre. Jag har ingen att stötta mig emot, och ingen att dela med mig av roliga och tråkiga nyheter med..

HAHA nu sitter jag här och lipar... kanske att det finns en gnutta liv i mitt hjärta? Hjälper dock inte att jag sitter och lyssnar på "Ken Ring"s låt - "Ber en Bön".... Den passar ju in på min syster precis som att den e gjord för henne!

Nej nu får det vara bra....