Det är sjukt vad en människa kan ha makt över en... utan att han ens vet det själv! Och det spelar ingen roll hur mycket man blottar sin själ, för han skulle ändå aldrig förstå!..

Dag på dag så jobbar man med sig själv, och man intalar sig själv saker för att allt ska bli lite lättare! Men egentligen så blir det bara lättare för dagen, och man lyckas krypa fram till dagens slut för att sedan somna, och vakna upp på nytt igen! Med samma problem!

   Ingenting blir lättare i längden! Kan man finna en lösning på problemen, eller ska man tvingas fortsätta krypa hela vägen fram till döden?

Nu sitter det ett par nissar där ute och läser och tycker jag e värsta EMO... inte för att jag försvarar mig själv, men NEJ så är det inte! Jag tycker inte ett dugg synd om mig själv, och jag räknar inte med att jag en dag ska vakna upp och allt blivit bra! Nej jag vet att det bara är jag själv som styr över mitt liv... men det jag vill säga är att på vägen finns så JÄVLA många hinder... och det lilla självförtroendet man lyckas bygga upp, raseras så lätt ibland...

   Jag är som jag sagt tidigare väldigt nonchalant, och kall... att visa känslor och att ta emot känslor från andra har jag svårt för! Jag orkar helt enkelt inte bry mig! Men sen finns det dem människorna som lyckats ta sig förbi mitt hårda yttre, och in i huvudet på mig. Det är dom människorna som kan göra mig mest illa! Och det är dom jag ska akta mig för!

   Men jag har hittills inte lyckats hålla ute dem personerna... jag är dum nog att släppa in helt fel människor! Människor som kanske "ser bra ut" på utsidan, men väl inne i mitt huvud så är dem som virus... Dom äter mig levande och bryter ner mig bit för bit. Gör mig beroende av dem, för att sedan styra mig! Kanske omedvetet, men endå medvetet då dom vet att jag tar stryk av det. Misshandling av mitt inre helt enkelt!

   Mitt hårda yttre gör dessutom det svårt att få ut viruset! ... det hänger kvar, och kommer nog hänga kvar länge! Men frågan är om jag vill att det ska försvinna?

   Jag har lärt mig tycka om det här viruset... och frågan är om jag kan leva utan det? Det är som en parasit som lever av sitt värddjur, men som endå utgör en viktig del för värddjurets överlevnad! Försvinner parasiten, så försvinner oxå jag!...

Klockan är nu 12.10 och jag insåg nyss att jag inte rastat hunden än! Inte heller gett henne någon frukost! Dessutom inte ätit något själv... Men börjar med promenaden och Sessans frukost... sen får jag göra mig iordning för tåget mot göteborg! Frukosten får vänta....

<3<3<3