Asså det var först igår som jag verkligen kunde sätta fingret på det... med hjälp av min goda vän Nathalie Nilsson!... Den STORA förändringen...

Jag är totalt förändrad sen min syster dog... jag kan nämna ett flertal saker som jag "gör" annorlunda nu, än för 2 år sen! Jag har blivit nonchalant, kall och hård. Jag bryr mig inte särskillt mycket om någon, eller något... inte heller mig själv, och vad som är bra eller dåligt med det jag gör! Jag är inte rädd för något, och är allmänt.... ja... TOM?! Ett skal....

   Frågan är om detta är bra eller dåligt?! HAHA! Det första jag tänkte när jag skrev just det var "Jag bryr mig inte".... Och det gör jag egentligen inte heller... Men brukar ta mig en tankeställare ibland.

   Nu för tiden är det svårare att såra mig, göra mig arg eller ledsen. Jag liksom nonchalerar personer som inte passar mig... MEN om någon lyckas komma förbi mitt hårda skal så är jag jätte sårbar!

Alla har vi våra svaga punkter, och min är helt klart min syster... Jag har fortfarande inte sörjt min syster egentligen... Jag är mest arg på henne... För hon visste att jag inte skulle klara mig utan henne... Jag har också funderat på en annan sak! Jag sa alltid det till mamma när Linda va sjuk... att om hon lämnar mig så kommer jag följa efter... och nu förstår jag, att det var precis det jag gjorde! Jag dog... inombords! Och kvar finns krossat materia och ett skal... just så känner jag...

   Den enda gången jag känner mig som människa är när jag tänker på mina och Lindas minnen ihop... då minns jag bra saker! Och då blir jag oftast ledsen... och det är ju en mänsklig känsla! Men känslor är oxå jobbiga, och därför föredar jag att undvika dem!

   JA, jag har sagt det förr... men ALLT jag gör påminner mig om min syster. HAde hon några fina kläder så ville jag ha likadana, och vise versa. Det var liksom jag och hon mot världen! Ialla fall från min sida! Sen jag va liten har det alltid varit henne!... henne jag ville vara med och såg upp till! Hon var min idol, min hjälte och hela hennes liv var som en stor kunskapskanal! Hon var en bra förebild, och är fortfarande. Skillnaden är nu att jag inte kan få några råd längre. Jag har ingen att stötta mig emot, och ingen att dela med mig av roliga och tråkiga nyheter med..

HAHA nu sitter jag här och lipar... kanske att det finns en gnutta liv i mitt hjärta? Hjälper dock inte att jag sitter och lyssnar på "Ken Ring"s låt - "Ber en Bön".... Den passar ju in på min syster precis som att den e gjord för henne!

Nej nu får det vara bra....

Att mista sin syster är som att en liten bit av en själv DÖR. Så känns det i alla fall för mig! Jag kommer alltid sakna henne och minnas henne, men det är inte tillräckligt! Jag har henne på bilder, i tankarna och mina drömmar, men hon fattas mig... VARJE dag, och jag vet inte hur länge till jag kan stå ut! Jag blir aldrig den samma utan henne! Men det är ju inte så konstig eftersom att hon tog med sig en sån stor bit av mitt hjärta, in i döden. Och för er som känner mig så förstår ni vad jag menar. Jag känner att jag inte är den samma som förut, och det vill jag inte heller. Jag vill ha en nystart och glömma allt! Eller nej, inte glömma, men jag vill slippa allt som får mig att tänka på henne hela tiden.    

Häromdagen hjälpte jag mamma med hennes telefon... eller egentligen är det Lindas telefon, men mamma tog över den efter att hon gått bort... Jag vet inte om ni kan förstå vad jag menar nu, men ni vet när någon lämnar ett meddelande på ERAN telefonsvarare, så kan det bland vara så att man hör rösten på den som lämnat meddelandet... liksom ett förinspelat meddelande på sitt namn, som automatiskt spelas upp innan man lämnar ett meddelande. Förstår ni? Jag menar om jag ringer till er, och ni inte svarar, då kan jag lämna ett meddelande, eller hur? När ni ringer er telefonsvarare så hör ni nått i stil med: "-Du har 1 nytt meddelande. -Meddelande från... Emelie... (och det namnet har jag sj spelat in)... och sen kommer själva meddelandet..... Ja i alla fall, om ni nu fattar vad jag menar så ska jag komma till poängen med detta.... På mammas (lindas gamla) telefon så fanns rösten kvar på Linda! Och Mamma bad mig hjälpa henne med att ändra detta. Det jobbiga är att det var det ENDA ljudklippet som fanns kvar där jag fick höra min systers röst, och nu är det borta :(.... Jag har nån enstaka video där man kan höra henne, men inte så klart och tydligt som "telefonklippet".

Jag älskar min syster sååå mycket så jag tror inte det finns NÅGON som kan förstå. Det finns ingen som kan förstå just MINA känslor till MIN syster. Inte ens ni som förlorat era syskon. Detsamma gäller mig, då jag inte kan förstå era känslor. Man kan försöka förstå, eller tänka sig in i situationen, men ALDRIG förstå till 100%. Mina känslor för min syster går inte att beskriva. Jag förstår det knappt själv! Det är skrämande att se sig själv i spegeln varje dag, men bara se ett tomt skal... eller ett skadat skal kanske?! Jag vet inte, men en sak är säker... Jag kan inte "leva" utan min syster... inte då, inte nu och inte i framtiden... jag får bara försöka hitta ett sätt att överleva på... Räcker det att bara överleva??? kommer jag någonsin kunna "leva" igen???..........

Idag saknar jag dig EXTRA mycket syster! R.I.P vi ses snart igen

VIDEO SKAPAD AV MIG: EMELIE CARLSSON!