Var längesen man hade tid att skriva av sig nu! Tiden går fort, och tiden som passerat har haft både negativa och positiva saker!

Först och främst är julen över *skööönt*! Finns väll nån enstaka idiot som vägrar släppa den, som om att den inte ska komma tillbaka och förpesta oss nästa år också! W/E, för så länge jag slipper den i mitt hem så är jag nöjd!

Men den största förrändringen i livet nu är nått helt annat. Den där parasiten jag pratat om tidigare är påväg ut ur mitt huvud! Jag håller sakta men säkert på att tillfriskna från det hemska stadiet av "blindhet". Att leva utan att kunna se vad som är bra för sitt hjärta. Att leva HELT på ett sätt så någon annan ska bli nöjd, men det fördärvar bara en själv. Vakna upp varje dag, redo att bära en sorg, saknad, ilska men framför allt besvikelse... Killen jag pratar om har nu själv hjälpt mig att glömma honom, då han även själv valt att ta avstånd.

   Själv bröt jag upp strax efter jul... ialla fall officiellt (eller vad man ska kalla det). Känslomässigt fanns han kvar mycket längre än så! Eller rättare sagt *finns* kvar! För att bara glömma någon är svårt, även om man vet vad som är bäst för en.

   Jag har nu ialla fall funnit ett lite ljus i denna långa mörka tunnel. Eller ska jag säga att ljuet fann mig?! En helt underbar kille med sån underbar personlighet! Har aldrig tidigare känt mig så speciell och uppskattad! Har svårt att finna ord som beskriver honom. Men han får mig till att må bra, och glömma alla motgångar i livet... ialla fall oftast. Finns saker jag aldrig kommer kunna prata om, men när jag är med honom så känns det okey att leva i nuet! Att glömma för stunden helt enkelt. Han är alltid stark, och han står fast vid alla mina dåliga och bra sidor! Han hänger med i mina svackor, och han hjälper mig alltid upp! Han står inte och ser på, utan han finns där, även om jag inte vill ibland ;).

   Känner att jag inte förtjänar hans kärlek, då jag troligtvis aldrig kommer kunna ge lika mycket tillbaka! Och min ofta känslokalla personlighet är svår att smälta, till och med för en så varm kille som honom. Men jag försöker tina upp, och ge honom vad han förtjänar, men det är svårt, när man inte upplevt dessa känslor förut!... i alla fall inte på länge. Kan vara så att jag glömt dem, men att dem snart vaknar till liv igen... jag vet inte....

<3<3<3... sen ett extra till dig "B" <3