Egentligen är man aldrig ledig när man e "vuxen".. Om man inte jobbar på jobbet, så är man hemma och jobbar. Jag jobbade fredag-söndag, men är nu ledig måndag-tisdag. Men jag ser det inte som ledighet när jag har 1000 saker att göra här hemma! Tvätta, packa, städa, diska, handla, ringa massa viktiga samtal osv. Visst, sen beror en hel del på att jag faktiskt flyttar om typ 2 veckor, och då innefattar en hel del extra uppgifter. Men ändå!... det är jobbigt att vara vuxen.

   Dock finns det 100 fördelar med att vara vuxen gentimot att vara "barn". Så om man bortser från alla "måsten" och alla räkningar ;)..... så är det ganska awsome att vara vuxen faktiskt ^^.

Tro inte att jag glömt mina otroliga filmrecensioner... nej, utan allt jag gör i livet måste ske för att jag KÄNNER för det.... inte för att jag måste ;)... (gäller dock inte vissa vuxen saker som jag nämde i tidigare stycket).... HAHA!

   Har nån sett serien "Karatefylla"? Tv 6 skriver: "Den sjukt skruvade humorserien som handlar om allt som händer kring och efter jobbet. I komiska och absurda sketcher och historier skildras afterworken som var tänkt att bli stillsam, men som slutar med en spya på nattbussen, desperat längtan efter kärlek och stadga, fumliga engångsligg, partynatten som kom av sig och annat som som vi alla kan känna igen oss eller våra vänner i"...

   Jag själv skulle beskriva serien som EPIC! Så sjukt underbara skämt! Visst, jag tror att det krävs att det fattas en hjärncell eller två, för att tycka om denna sortens skämt, men helt seriöst... Det är OKEY att vara lite sjuk ibland! För det är precis det serien är! Skämt om våldtäckter, incest, stympningar och MASSA annat!...

   HELT klart en av dem BÄSTA komiska serierna jag sett i hela mitt liv! Välgjorda sketcher, och duktiga skådespelare! Precis som tv6 skriver så är det livet som vi alla känner igen, fast dock lite mer extremt, vilket gör det ännu roligare! Jag rekomenderar den STARK, och kom ihåg vad jag sa.. det är okey att vara lite "sjuk" ibland! För serien är SJUKT kul! xD

   Nu var det dags för betyget... och ja, jag måste faktiskt ge den 5/5 möjliga! Jag ÄLSKAR den helt enkelt!

På tal om nått helt annat så har min helg varit underbar faktiskt! OVANLIGT trivsamt på jobbet! Glada kollegor och glada kunder... och jag själv var dessutom ovanligt pigg och glad! Vet inte vad det berodde på, men får nog säga att jag mått ganska bra det senaste! Har ALLA mina mottgångar kvar i livet, men dem känns mycket lättare att bära just nu! Och kan nog säga tack till dig B*... du hjälper mig mycket, utan att jag själv märker det egentligen... Men när jag tittar tillbaka så ser, och känner jag, att det skett nån förändring... det känns underbart! Du är min stjärna i livet *

Love to u all! .... and even more love to u B* 

Asså jag gick heeelt emot mina principer igår... eller inte igår, utan gjorde det ett tag. Jag ljög om nått otroligt hemskt... Och inte för vem som helst, utan för en av dem personerna som betyder mest för mig.

   Men det var igår det kom fram! För att jag klantade mig. Men nu är jag glad att jag gjorde det. För det vår nått som jag inte ville gå och ljuga om egentligen... Men gjorde det ändå!

   Jag mår skit över det, och det är nått jag aldrig kommer att glömma! Även om han förlät mig... Jag vill glömma det, och jag vill inte älta det, men kan inte låta bli att tänka på hur hemsk människa jag är. Både för det jag gjorde, OCH för att jag ljög!

Förlåt!!! :'(

<3<3<3  B  <3<3<3

Var längesen man hade tid att skriva av sig nu! Tiden går fort, och tiden som passerat har haft både negativa och positiva saker!

Först och främst är julen över *skööönt*! Finns väll nån enstaka idiot som vägrar släppa den, som om att den inte ska komma tillbaka och förpesta oss nästa år också! W/E, för så länge jag slipper den i mitt hem så är jag nöjd!

Men den största förrändringen i livet nu är nått helt annat. Den där parasiten jag pratat om tidigare är påväg ut ur mitt huvud! Jag håller sakta men säkert på att tillfriskna från det hemska stadiet av "blindhet". Att leva utan att kunna se vad som är bra för sitt hjärta. Att leva HELT på ett sätt så någon annan ska bli nöjd, men det fördärvar bara en själv. Vakna upp varje dag, redo att bära en sorg, saknad, ilska men framför allt besvikelse... Killen jag pratar om har nu själv hjälpt mig att glömma honom, då han även själv valt att ta avstånd.

   Själv bröt jag upp strax efter jul... ialla fall officiellt (eller vad man ska kalla det). Känslomässigt fanns han kvar mycket längre än så! Eller rättare sagt *finns* kvar! För att bara glömma någon är svårt, även om man vet vad som är bäst för en.

   Jag har nu ialla fall funnit ett lite ljus i denna långa mörka tunnel. Eller ska jag säga att ljuet fann mig?! En helt underbar kille med sån underbar personlighet! Har aldrig tidigare känt mig så speciell och uppskattad! Har svårt att finna ord som beskriver honom. Men han får mig till att må bra, och glömma alla motgångar i livet... ialla fall oftast. Finns saker jag aldrig kommer kunna prata om, men när jag är med honom så känns det okey att leva i nuet! Att glömma för stunden helt enkelt. Han är alltid stark, och han står fast vid alla mina dåliga och bra sidor! Han hänger med i mina svackor, och han hjälper mig alltid upp! Han står inte och ser på, utan han finns där, även om jag inte vill ibland ;).

   Känner att jag inte förtjänar hans kärlek, då jag troligtvis aldrig kommer kunna ge lika mycket tillbaka! Och min ofta känslokalla personlighet är svår att smälta, till och med för en så varm kille som honom. Men jag försöker tina upp, och ge honom vad han förtjänar, men det är svårt, när man inte upplevt dessa känslor förut!... i alla fall inte på länge. Kan vara så att jag glömt dem, men att dem snart vaknar till liv igen... jag vet inte....

<3<3<3... sen ett extra till dig "B" <3

Bryr du dig så tilltala inte mig... för jag kunde inte bry mig mindre om din åsikt...

Och vad är en blatte? asså jag tror många har bildat sig en egen uppfattning om vad ordet faktiskt betyder. Själv anser jag att man är ingen blatte för att man "råkar" ha en pappa som e arab.

   Asså jag varken skäms över det, eller är stolt... jag bryr mig inte! Det är inte så att jag ställer mig framför spegeln varje dag och tänker: -Men shit! Kolla en mulatt! Men jag stör mig på när människor är så trångsynta... Drar alla invandrare och oss "blandraser" över samma streck! Asså jag bryr mig inte om hur andra ser mig.

Men för att förtydliga allt för er så kan jag ju berätta om mitt liv! För ca 24år sen blev min mamma påsatt av en arab.. hon blev gravid och födde ett mulatt barn som såg ut som en svart liten hårboll med gulsot... för övrigt hade jag inte gulsot, utan hade faktiskt sån hud! Jag fick fler sprutor än andra helsvenska barn... detta för att min pappa kanske kunde fört med andra sjukdommar. Jag fick bland annat en spruta mot benröta... detta gjorde att min kropp svarade mot vaccinet och faktiskt GAV mig benröta.. Mina ben i axlarna luckrades upp och det rann ut var ur mina armhålor... fräscht, jag vet... men i alla fall.

   I "barnvagnsåldern" så trodde folk att jag var adopterad. Detta gjorde min mamma mycket upprörd! För HON var faktiskt stolt över mig! Liten svart halvblatte i en barnvagn... gulligt va?

   Jag har ingen aning om när... men min farsa försvann ju ganska tidigt. Han bodde i Malmö under stor det av min barndom.

   I skolan klarade jag mig bra! Jag var ju trots allt inte den enda som inte var hel svensk! Men ett par kommentarer fick man då och då för sitt utländska efternamn. Det var ju inte så kul så klart! Men det var inget jag la ner större energi på.

   Jag växte upp ännu mer och började gymnasiet! Levde livet i 3 år! Utan problem! Klart, jag hatade skolan på slutet, och allt var roligare än att plugga! Men värre än så var det inte.

   När jag fyllde 18år så bytade jag namn! Från: Emmelie El nasser Carlsson Raihfi (stavning?) till: Emelie Maria Carlsson! Träffade aldrig min pappa, och hade heller inget att vara stolt över... så kände att jag var ingen "El nasser" eller "Raifhi"... Jag var en Emelie... Min mamma heter Carlsson och min mormor heter Maria. Min syster hette Maria i andra namn. Resten kan ni räkna ut själva. Men det föll sig mest naturligt att heta så som dom i MIN familj gjorde!

   Jag började jobba direkt efter skolan! Jag har jobbar på gatukök, bilskola och nu även på en framgångsrik resturang!

   Jag har tagit mig dit jag är nu, helt själv! Jag träffar min pappa ca 1 gång vartannat år! Han bor numer i Tyskland med sin fru och deras 5 barn. Och JA han pratar SVENSKA, för han bodde i Sverige länge!

   Jag bor i egen lägenhet med min blandras hund, men vi flyttar snart till en ny lägenhet där jag också kommer ha med min katt Gustav (som för tillfället bor hos mamma).

   Har sökt till GMU och ska snart göra antagnings prov. Jag är stolt över mig själv för att jag tagit det steget, och VÅGADE söka! Nu är målet att tagga innan det är dags för testerna! Jag kommer bli ännu mer stolt om jag faktiskt får anställning! Fan va coolt!

   Har många hobbies... Spela ps3, umgås med polarna, shoppa, festa, träna MMA, bilar, djur osv osv....

Kommer inte på så mycket mer... Men nu kommer min fråga... Vad är det som gör dig till mer människa än mig? Hur olika är DU och jag egentligen? Jag har min bakgrund, du har din! 

   Nej bakom dator skärmen är du och jag exakt lika vanliga/ovanliga... Det är inte för ens du möter mig öga mot öga som du faktiskt märker att jag inte ser likadan ut som du. Och vet du vad? Jag vill INTE se likadan ut som du!

... det är ganska jobbigt när man inte sovit ordentligt på flera nätter! Men inatt fick jag sova lyxigt länge! xD... hela 5 timmar faktiskt! Dem 3 föregående nätterna så har det blivit typ 3-4h... så får väll vara nöjd med 5h?!

Lite tröttare, men myyycket gladare dom senaste dagarna! Tack vare att man sovit kasst i flera dagar PLUS att jag e gladare, får mig till att hamna i nått weird stadie där jag känner mig berusad... Ganska gött faktiskt, och dessutom BILLIGARE än fyllan! MEn frågan är om det verkligen är mycket nyttigare för kroppen... jag menar det där med att sova dåligt. JAJA! Imorgon är det ÄCKELAFTON!.... då får man väll försöka sova bort så stor del av dagen som möjligt ;)....

Snart dags för jobbet, och det är nu "fyllis stadiet" känns skit... För känns som om jag ska somna sittandes!

<3<3 Godnatt.... eller OJ, var ju tydligen morgon... jupp jupp!!! Morrn Morrn på er och ha en prima dag! <3<3

Är fan ingen god morgon idag! Så här trött har jag inte varit på LÄÄÄNGE! Och som med allt annat, så har jag mig själv att skylla även denna gången... med lite hjälp av ett par vänner ;). NEJ ikväll blir det tidig säng!

Sitter här i soffan och tittar ut genom fönstret! Kan man annat än att bli lite små depp när det är så mörkt? Ialla fall när man vet att man måste släpa sig ut och rasta hunden, och senare även CYKLA bort med hunden till "hundvakterna". Jag vill vara ute så lite som möjligt faktiskt. Vid denna tiden på året ska man sitta inne med levande ljus och MASSA filtar och kuddar... myyyys <3.

   Jobbar i 3 dagar nu, så när jag kommer hem ikväll blir det väll samma gamla vanliga visa... spela  och/eller sitta vid daton. Får ser vad som faller mig in... men blir nog båda delar.

FAN va tiden går fort! Nu måste jag göra mig i ordning!...

<3

Det är sjukt vad en människa kan ha makt över en... utan att han ens vet det själv! Och det spelar ingen roll hur mycket man blottar sin själ, för han skulle ändå aldrig förstå!..

Dag på dag så jobbar man med sig själv, och man intalar sig själv saker för att allt ska bli lite lättare! Men egentligen så blir det bara lättare för dagen, och man lyckas krypa fram till dagens slut för att sedan somna, och vakna upp på nytt igen! Med samma problem!

   Ingenting blir lättare i längden! Kan man finna en lösning på problemen, eller ska man tvingas fortsätta krypa hela vägen fram till döden?

Nu sitter det ett par nissar där ute och läser och tycker jag e värsta EMO... inte för att jag försvarar mig själv, men NEJ så är det inte! Jag tycker inte ett dugg synd om mig själv, och jag räknar inte med att jag en dag ska vakna upp och allt blivit bra! Nej jag vet att det bara är jag själv som styr över mitt liv... men det jag vill säga är att på vägen finns så JÄVLA många hinder... och det lilla självförtroendet man lyckas bygga upp, raseras så lätt ibland...

   Jag är som jag sagt tidigare väldigt nonchalant, och kall... att visa känslor och att ta emot känslor från andra har jag svårt för! Jag orkar helt enkelt inte bry mig! Men sen finns det dem människorna som lyckats ta sig förbi mitt hårda yttre, och in i huvudet på mig. Det är dom människorna som kan göra mig mest illa! Och det är dom jag ska akta mig för!

   Men jag har hittills inte lyckats hålla ute dem personerna... jag är dum nog att släppa in helt fel människor! Människor som kanske "ser bra ut" på utsidan, men väl inne i mitt huvud så är dem som virus... Dom äter mig levande och bryter ner mig bit för bit. Gör mig beroende av dem, för att sedan styra mig! Kanske omedvetet, men endå medvetet då dom vet att jag tar stryk av det. Misshandling av mitt inre helt enkelt!

   Mitt hårda yttre gör dessutom det svårt att få ut viruset! ... det hänger kvar, och kommer nog hänga kvar länge! Men frågan är om jag vill att det ska försvinna?

   Jag har lärt mig tycka om det här viruset... och frågan är om jag kan leva utan det? Det är som en parasit som lever av sitt värddjur, men som endå utgör en viktig del för värddjurets överlevnad! Försvinner parasiten, så försvinner oxå jag!...

Klockan är nu 12.10 och jag insåg nyss att jag inte rastat hunden än! Inte heller gett henne någon frukost! Dessutom inte ätit något själv... Men börjar med promenaden och Sessans frukost... sen får jag göra mig iordning för tåget mot göteborg! Frukosten får vänta....

<3<3<3

Kan inte fatta att tiden går så sakta! Förr när man va yngre så gick juletiden så jävla fort! Då såg man liksom fram emot det... och när den va över så längtade man tillbaka! HELT ärligt så får jag lite panik av tanken på jul nu för tiden! Misstro inte, julmaten är det BÄSTA som finns! Men allt annat?! Jag orkar inte med det! Julpyntade för ett tag sen... och är REDAN less på skiten! Funderar på att packa ner allt igen!

Jag längtar till nästa år! Då ska jag skapa mina egna traditioner! Resa bort varje jul! Fett skönt ska det bli och slippa skiten! Om inte det "dyker upp" nått/någon på vägen... då får man väll ändra sig lite ;).

Mamma blev besviken på mig för att jag inte ville fira längre! Men det kommer en dag då traditionen kommer att brytas! Så varför inte likaväl göra det nu? Passar ju bra JUST det året när min ena bror ska vara hos sina svärföräldrar, och min andra bror med sina vänner! Min syster är död.... Det blir då min bror och mina 3 syskonbarn kvar... KUL! Wiiiiii vad jag ser fram emot det! -.-

När (om) den dagen kommer och jag har egen familj, då kanske det blir att man åker dit! Men nu... nu är jag ensam så kan jag passa på att göra lite som jag vill!

Peace <3