... Jag tror jag avlider! Ständig stress leder till sömnbrist och även andra jobbiga känslor och tankar i kroppen. Som om att graviditeten inte stressade mig nog, så är vi mitt uppe i flytten till huset! Känns som om vi aldrig blir klara, och det gör mig oerhört nervös och frustrerad. Jag hör hela tiden att man ska ta det lugnt i slutet av graviditeten, men det kan inte jag... Då blir ju ingenting gjort! Skulle inte förvåna mig om bebisen "ploppar" ut tidigare än beräknat! Stackarn <3

Som grädde på moset så måste jag nu delta i arbetsförmedlingens program. Jag har blivit skickad till Eductus, som är en förberedande utbildning inför sitt val av en framtida yrkesutbildning. Låter komplicerat kanske...? Inte för att jag tror att denna utb skulle vara värdelös för mig, men däremot lite dåligt placerad i mitt liv just nu! Jag tampas med diverse graviditetskrämpor och känner att jag inte har tiden för utb nu! Min kropp är sliten, och blotta tanken på att sitta "skolbänken" just nu, och dessutom på heltid, får mig till att vilja kräkas. Men jag har inte så mkt till val tyvärr... Måste få mina ynka tusenlappar varje månad. Och andra sidan så ska man kanske inte klaga....

Puss på Sveriges befolkning <3