Så den känslan... att vara kär, den har jag känt ett antal gånger. Men kärlek?! Vad är det? Jag kommer inte ihåg längre. Är det när man verkligen ÄLSKAR någon, eller kan det vara att man älskar någon litegrann?... Vilket leder mig till ytterligare en fråga: Kan man älska någon lite, eller mycket? Eller är det så att antingen älskar man någon, eller så gör man INTE det?. I'm confused?! :S.

   Jag vet ju så klart att jag älskar min familj och mina vänner, men när det kommer till "killar".... då minns jag inte hur det ska kännas längre.

   Eller jag tror jag älskar någon, men börjar fundera på om jag VERKLIGEN gör det?! För om man älskar någon så borde dem känslorna blivit besvarade. För annars e man nog bara kär? Älskar man någon så har man ju liksom kommit en bit på vägen... till nått seriöst... och det har vi inte gjort.

   Fan man blir dum i huvudet på sånt här!! Jag vet bara en sak... och det är att jag önskar det fanns någon som VERKLIGEN (på riktigt, och inte bara tomma ord) ÄLSKADE mig! Jag saknar den känslan... att verkligen KÄNNA sig älskad. Att man liksom står för det och det är OK! Man SKA våga tala om för en person att man älskar den, och man ska VÅGA visa det!

   Det känns konstigt att ett FLERTAL av mina vänner visat mer "kärleks" känslor än vad personen jag gillar har gjort!. Blommor, gulliga ord och massa annat!... från vännerna då.

   JAJA nu får det va slut med trams-snack! Inget intressant endå ;).

...inte för att detta är mer intressant, men what tha' hell! Nu när ni endå är här så vill jag berätta...

... att jag har ONT I BENEN! Från ett arbete där jag står upp i 10h per dag, till att komma hem och gå en långrunda med Terese på över 6km. Kändes as bra när vi va ute och gick, men nu när jag satte mig ner så kändes det som fan i benen. Orka!...

   Blir nog en långrunda imorgon efter jobbet också :).

Nu blir det movie....

Puss <3